Netanyahus flört med extremhögern

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu (foto: GPO)

Ett extremistiskt högerparti i Israel, Otzma Yehudit (“judisk styrka”), har fått stor uppmärksamhet både på hemmaplan och internationellt sedan det i onsdags lät sig övertalas av premiärminister Binyamin Netanyahu att ingå ett tekniskt valsamarbete med det nationalreligiösa högerpartiet Habayit Hayehudi. Otzma Yehudit har i de flesta opinionsundersökningar hamnat under valspärren, som ligger på 3.25%. Habayit Hayehudi har för sin del legat precis på gränsen sedan partiet i slutet av december övergavs av sina två toppnamn Naftali Bennett och Ayelet Shaked. Partiernas förhoppning är att samarbetet ska öka chanserna för dem att gemensamt ta sig över spärren och därigenom förhindra att högerröster går förlorade. Dessa förhoppningar delas av Netanyahu, som är beroende av den övriga högern i Israel för att kunna bilda ytterligare en koalitionsregering efter nyvalet den 9 april.

Otzma Yehudit är dock inte bara ett högerparti som alla andra. Partiledaren Michael Ben-Ari har tidigare varit medlem i det numera terroriststämplade ultranationalistiska Kach-partiet och betraktar sig fortfarande som en efterföljare av partiets grundare Meir Kahane. Ben-Ari är känd för sina utstuderat extremistiska uttalanden och utspel, exempelvis en årlig fest vid massmördaren Baruch Goldsteins grav (också han en efterföljare av Kahane). Han förespråkar en omedelbar israelisk annexering av hela Västbanken, samt att Israel deporterar “extremistiska araber”, ett medvetet vagt begrepp som är menat att kringgå israelisk lagstiftning som förbjuder rasistisk uppvigling. Vid minst två tillfällen har han nekats visum till USA pga. sin anknytning till Kach, som är terroriststämplat även där.

2009 valdes Michael Ben-Ari in i Knesset för partiet Haichud Haleumi, dock utan att ingå i Binyamin Netanyahus koalitionsregering. Han ägnade följande fyraårsperiod åt provokationer tillsammans med sina två politiska sekreterare Baruch Marzel och Itamar Ben-Gvir. Trots att hans utspel fick stor uppmärksamhet i media lyckades han i praktiken inte åstadkomma någonting. Inför valet 2013 bildade han partiet Otzma Le’yisrael (“Styrka till Israel”) tillsammans med Marzel och Ben-Gvir men lyckades inte ta sig över valspärren, som då låg på 2%. I valet 2015 ställde partiet upp igen, denna gång under det nya namnet Otzma Yehudit och i samarbete med det ultraortodoxa partiet Yachad, också denna gång utan att lyckas ta sig över spärren, som då hade höjts till 3.25%.

Valsamarbetet med Habayit Hayehudi innebär att Otzma Yehudit tilldelas den femte och åttonde platsen på partiets valsedel. För detta har Habayit Hayehudi utlovats två ministerposter av Netanyahu om han får i upprag att bilda nästa regering. Trots att Otzma Yehudits inflytande i regeringsbildningen förmodligen kommer att vara obefintligt har mycket skarp kritik riktats mot att Netanyahu på detta sätt försöker säkra ett extremistpartis överlevnad för att öka sina chanser att sitta kvar vid makten. Det är dock inte bara Netanyahus politiska rivaler till både höger och till vänster om Likud-partiet som har fördömt hans agerande, utan även personer och organisationer som sällan eller aldrig gör offentliga politiska ställningstaganden. I ett uttalande i torsdags kväll hävdade American Jewish Committee (AJC) att Otzma Yehudits ståndpunkter är förkastliga och att de inte reflekterar den värdegrund som staten Israel vilar på. Uttalandet fick genast medhåll från American Israel Public Action Committee (AIPAC), som betonade att man sedan länge har en policy att inte träffa representanter för partiet, som man kallade för både förkastligt och rasistiskt. Visserligen nämnde varken AJC eller AIPAC Netanyahu vid namn i sina fördömanden, men implikationen gick det inte att ta miste på. Detta har i sin tur medfört ännu mer kritik mot Netanyahu från hans politiska rivaler, som menar att hans cyniska maktspel utgör ett hot mot det tvärpolitiska stödet som Israel åtnjuter i USA.

Netanyahu själv har inte kommenterat AJC:s och AIPAC:s uttalanden, men avvisade på lördagskvällen kategoriskt all kritik mot uppgörelsen mellan Otzma Yehudit och Habayit Hayehudi. “Vilket hyckleri och vilka dubbla måttstockar från vänstern”, skrev han på Facebook en kvart efter sabbatens utgång. “De motsätter sig ett högerblock utgjort av högerpartier samtidigt som de stöder extremistiska islamister för att kunna bilda en vänstermajoritet” fortsatte han, och gav sedan flera exempel på vänsterpolitiker som genom åren har gett legitimitet till arabiska politiker som sedermera har visat sig vara extremt israelfientliga.

Netanyahus försök att utmåla sitt agerande som oskyldigt står sig dock inte vid en närmare granskning. Likud har alltid vägrat att befatta sig med Kach och partiets diverse reinkarnationer. När Meir Kahane blev invald i Knesset 1984 var det den dåvarande Likud-ledaren Yitzhak Shamir som ledde sina partikamrater i bojkotten av Kahanes tal. Ingen tidigare Likud-ledare skulle ens ha drömt om att anta en pragmatisk hållning gentemot Kahanes efterföljare.

Sex veckor återstår nu till valdagen. Det återstår att se om Netanyahus flört med extremhögern ger den avkastning han hoppas på, eller om den feltänder och istället straffas av väljarna.

Paul Widen

Jerusalem