Förra torsdagen firades ett stort bröllop i det palestinska samhället Deir Kadis på Västbanken. Mitt under festligheterna dök det upp fyra ultraortodoxa judar, som prompt började dansa med de övriga bröllopsgästerna. Händelsen fångades på film och spreds sedan snabbt i sociala medier av många palestinier, där många förfasade sig över att judar – därtill bosättare, påstods det – deltog i bröllopsdansen. Dagen därpå blev festens värd, tillika brudgummens far, Radi Nasser, utesluten ur Fatah-partiet, fråntagen ordförandeskapet i det lokala byrådet och avskedad från sin tjänst vid det palestinska utbildningsdepartementet. ”Det här är en svidande kränkning av alla våra nationella värderingar och en skymf mot alla palestinier”, hette det i ett uttalande som senare samma dag utfärdades av det palestinska utbildningsdepartementet. Brottet som han hade gjort sig skyldig till var alltså att han hade bjudit in judar till sin sons bröllop.
Radi Nasser bedyrade genast att judarna hade dykt upp oinbjudna efter midnatt för att skada hans och hans sons rykte. ”Så fort jag fick höra att fyra judar hade anslutit sig till festen gick jag till dem och kastade ut dem”, uppger han i palestinsk media. Detta är naturligtvis en lögn: ingen jude vid sina sinnens fulla bruk skulle någonsin få för sig att sätta sin fot i ett palestinskt samhälle obeväpnad, än mindre dyka upp oinbjuden på ett palestinskt bröllop. De fyra judarna var alltså med största sannolikhet inbjudna, av Radi Nasser själv eller under hans fulla överinseende. Goda kontakter mellan israeliska bosättare och palestinier hör nämligen till vardagen på Västbanken, men eftersom det styrande Fatah-partiets officiella linje är att allt socialt umgänge med israeler är att betrakta som landsförräderi sker dessa kontakter under radarn. Problemet var alltså inte att judarna var inbjudna: problemet uppstod när händelsen filmades och spreds i sociala medier. Enda sättet för Radi Nasser att nu rädda sitt skinn är att blåneka att han har en aning om vilka de fyra fräcka judarna är som våldgästade hans sons bröllop.
Målsättningen med Sveriges bistånd till den palestinska myndigheten är enligt regeringens hemsida ”att Palestina ska bli […] en demokratisk stat som lever sida vid sida med Israel i fred och säkerhet”, men i realiteten motverkar den palestinska myndigheten systematiskt all så kallad normalisering med Israel. Hur fred ska kunna uppnås när det i praktiken är brottsligt för palestinier att ha någon form av socialt umgänge med israeler är emellertid inget som verkar bekymra svenska beslutsfattare: de ovillkorade biståndsmiljonerna fortsätter att strömma in till den palestinska myndigheten.
Paul Widen
Jerusalem