Igår eftermiddag strax innan klockan 17:00 lokal tid utfärdade den palestinska terroristorganisationen Hamas ett ultimatum till Israel: innan klockan 18:00 behövde Israel släppa alla palestinier som har arresterats under de senaste dagarnas våldsamma upplopp, samt dra tillbaka alla poliser från Tempelberget och bostadsområdet Sheikh Jarrah. Exakt vilka konsekvenser Israel annars skulle drabbas av sades inte uttryckligen, men i Israel befarade man att landet skulle drabbas av omfattande raketbeskjutning.

Strax efter klockan 18:00 ljöd mycket riktigt raketlarmet i Jerusalem och stora delar av södra Israel. Gatorna i Jerusalem var fulla med tillresta människor från hela landet, främst ungdomar, som precis hade inlett den årliga så kallade flagg-marschen genom staden för att fira Israels seger i Sexdagarnskriget (enligt den hebreiska kalendern). Stor förvirring uppstod därför bland folkmassorna och många visste inte riktigt vad de skulle göra.

Själv hade jag lite svårt att höra raketlarmet pga allt oväsen på gatan utanför och mina barns oväsen i vår lägenhet, men eftersom raketbeskjutningen var väntad var både jag och min fru extra alerta. Lugnt sa vi till våra pojkar, nio och fem år gamla, att ta på sig sina skor och gå ut i trapphuset, då vår lägenhet inte har ett skyddsrum. Sedan gick vi ner till bottenvåningen och satte oss och väntade. Nioåringen förstod direkt vad som höll på att hända och blev livrädd. Femåringen gjorde som vi sa men förstod ingenting: “Varför? Vad är det som händer? Varför måste vi sitta här?” Min fru hade tagit med sig en skål med flingor som hon höll på att äta när larmet ljöd, och detta blev snabbt blev mer intressant för honom än att vi befann oss i trapphuset. “Får jag smaka?” sa han med ett inställsamt leende medan jag försökte trösta hans skräckslagne och gråtande bror.

Efter några minuter sa en av grannarna att det hade hörts explosioner i utkanten av staden och att det därför förmodligen var säkert för oss att gå tillbaka till våra respektive lägenheter. Följande två timmar ägnade vår familj åt en blandning av terapi och en grundkurs i “konflikten i Mellanöstern”.

Det är förbannat sorgligt att behöva förklara för sina barn att det finns människor som vill döda oss. Men samtidigt som vi pratade om detta hörde vi tonårsflickor sjunga Am Yisrael Chai om och om igen ute på gatan: Israels folk lever. Jag och min fru påpekade därför detta: i Gaza sjunger de om att döda judar, men här sjunger vi om att vi lever. Det finns inget som gör terroristerna argare än när vi lever våra liv och är glada.

Under natten avfyrades över 200 raketer från Gaza mot Israel och beskjutningen fortsatte sedan under hela morgonen. En tjugotal människor uppges ha skadats i attackerna, varav en allvarligt. Israels flygvapen har besvarat raketbeskjutningen med omfattande flygbombningar mot militära mål i Gaza, där över 20 människor uppges ha dödats. Enligt Israels försvarsstyrkor (IDF) ska dock flera av dem ha dödats av palestinska raketer som siktats fel och slagit ner i Gaza. Merparten av de dödade palestinierna uppges dessutom ha varit terrorister.

IDF varnade idag på morgonen att man befarar en intensiv dag av våld. Den militära operationen har fått namnet “murens väktare” och har i nuläget alla förutsättningar att bli långvarig.

Paul Widen

Jerusalem