Palmer-rapporten: Israels sjöblockad av Gaza är laglig

Efter många om och men publicerades idag den så kallade Palmer-rapporten, resultatet av den undersökningspanel som tillsattes av FN:s Generalsekreterare den 2 augusti 2010 för att utreda den israeliska flottans bordning av Gaza-flottiljen den 31 maj samma år. I rapportens inledning presenteras nio punkter som sammanfattar rapportens slutsater. Svensk press ägnade spaltkilometer efter spaltkilometer åt bakgrunden och omständigheterna före, under och efter händelserna den 31 maj 2010. Det känns därför befogat att här oavkortat återge slutsatserna som dras i Palmer-rapporten, vars ambition var att göra en objektiv och neutral bedömning av händelserna för att därigenom sätta punkt för kontroverserna mellan Israel och Turkiet som pågått i över ett år nu.

—

1. Händelserna den 31 maj 2010 borde aldrig ha ägt rum på det sätt de gjorde och stora ansträngningar bör göras för att förhindra uppkomsten av liknande incidenter i framtiden.

2. Den grundläggande principen om fri sjöfart på internationellt vatten är endast underkastad vissa begränsade undantag enligt internationell rätt. Israel står inför ett verkligt hot mot dess säkerhet från militanta grupper i Gaza. Sjöblockaden infördes som en legitim säkerhetsåtgärd för att förhindra vapen från att komma in i Gaza sjövägen och dess implementering överensstämmer med kraven i internationell rätt.

3. Flottiljen var ett icke-statligt bemödande som omfattade fartyg och deltagare från ett antal länder.

4. Emedan människor har rätt att uttrycka sina politiska åsikter, agerade flottiljen hänsynslöst i sitt försök att bryta sjöblockaden. Majoriteten av flottiljens deltagare hade inte våldsamma avsikter, men det finns allvarliga frågor beträffande flottiljorganisatörernas uppförande, sanna ambition och mål, i synnerhet IHH. Flottiljens handlande medförde en onödig potentiell risk för upptrappning.

5. Varken händelsen eller dess utfall var avsedd av Turkiet eller Israel. Båda staterna vidtog åtgärder i ett försök att säkerställa att konfrontationen inte skulle inträffa på en sätt som kunde hota individers liv och internationell fred och säkerhet. Turkiska tjänstemän kontaktade även arrangörerna av flottiljen för att förmå dem att ändra kurs om det skulle behövas och att undvika en konfrontation med israeliska styrkor. Mer kunde dock ha gjorts för att varna flottiljdeltagarna för de potentiella riskerna deras handlingar kunde medföra, samt för att avråda dem från deras handlingar.

6. Israels beslut att borda fartygen med en så stor styrka, på ett stort avstånd från blockadzonen och utan en sista varning omedelbart före bordningen var överdriven och orimlig:
a.Icke våldsamma alternativ borde ha använts i första hand. Specifikt borde man ha givit en tydlig förvarning att fartygen stod i begrepp att bordas, samt utfört en avskräckande kraftdemonstration för att undvika den typ av konfrontation som uppstod;
b. Operationenledningen borde ha omprövat sina alternativ när motståndet mot det första bordningsförsöket blev uppenbart.

7. Manskapet i Israels försvarsstyrkor utsattes för hårt, organiserat och våldsamt motstånd från en grupp passagerare när de bordade Mavi Marmara, vilket fordrade deras användande av våld i självförsvar. Tre soldater tillfångatogs, misshandlades och utsattes för fara av dessa passagerare. Flera andra skadades.

8. Förlusten av människoliv och skador till följd av de israeliska styrkornas våldsanvändning
under övertagandet av Mavi Marmara var oacceptabelt. Nio passagerare dödades och många andra skadades allvarligt av israeliska styrkor. Ingen tillfredsställande förklaring har givits till panelen av Israel för något av de nio dödsfallen. Kriminaltekniska bevis som visar att de flesta av de avlidna var skjutna flera gånger, bland annat i ryggen eller på nära håll, har inte på ett tillfredsställande sätt förklarats i det material som presenterats av Israel.

9. Till en betydande grad behandlades passagerarna illa av israeliska myndigheter efter
att övertagandet av fartygen hade avslutats och till dess att deltagarna utvisades. Detta inkluderade fysisk misshandel, trakasserier och hot, omotiverad konfiskering av ägodelar och förnekandet av läglig konsulär hjälp.

—

Den 105-sidiga rapporten i sin helhet kan läsas här (engelska). TT:s förutsägbara verklighetsförvrängningar återges i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Paul Widen, Jerusalem