Nästan två månader efter valet avlade till slut ministrarna i Israels nya regering ämbetseden sent igår kväll. Förhandlingarna pågick in i det sista, och precis som i mars 2013 var det premiärminister Binyamin Netanyahus egna partikollegor som var de sista att låta sig övertygas att godkänna ministerfördelningen. För att minimera missnöjet i sin regeringskoalition tvingades Netanyahu dessutom utöka antalet ministerposter från det lagstadgade 18 till 23, ett beslut som godkändes efter en omröstning i Knesset tidigare i veckan men som har mött mycket hård kritik från oppositionspartierna. Två av ministrarna i den nya regeringen är dessutom så kallade ministrar utan portfölj, dvs ministrar till namnet men utan ansvar för ett specifikt ministerium. Detta kommer naturligtvis att kosta de israeliska skattebetalarna en massa pengar i onödan.

Under den nya regeringens första sammanträde tidigt imorse uppmanade Netanyahu koalitionspartierna att nu lägga sina meningsskiljaktigheter åt sidan och arbeta tillsammans för alla medborgares väl och ve. Han betonade att regeringen kommer att agera ”beslutsamt, ansvarsfullt och kraftfullt” mot alla försök att utmana landets gränser och säkerhet. Samtidigt kommer Israel att fortsätta att sträva efter en diplomatisk uppgörelse med det palestinska ledarskapet, dock utan att kompromissa med landets avgörande intressen och medborgarnas säkerhet. Inrikespolitiskt kommer den nya regeringens fokus ligga på att sänka levnadskostnaderna i allmänhet och bostadspriserna i synnerhet, samt att minska de ekonomiska, sociala och etniska klyftorna i det israeliska samhället. ”Nu är det dags att rulla upp ärmarna och skrida till verket”, avslutade Netanyahu hoppfullt sitt korta uttalande. ”Må vår strävan bli framgångsrik”.

Fullt så muntra lät emellertid inte oppositionspartierna. Arbetarpartiets Isaac Herzog avfärdade än en gång Netanyahus invit att ansluta sig till koalitionsregeringen, som han kallade för en cirkus. ”Det här är en regering utan vision, utan en fungerande plan och utan hopp”, konstaterade han krasst. Det arabiska samlingspartiets ordförande Ayman Odeh vägrade för sin del att lyckönska den nya regeringen, då han menade att alla dess framgångar skulle innebära en katastrof för Israels arabiska befolkning. ”Rasismens svarta flagga vajar över denna regering”, sa Odeh under ett replikskifte. Senare eskorterades tre arabiska knessetledamöter ut från plenisalen efter att busvisslat under presentationen av ministerfördelningen och kort därefter tågade resten av det arabiska samlingspartiets ledamöter ut i protest.

En koalitionsregering bestående av hela fem partier och med stöd av minsta möjliga majoritet i Knesset (61 av 120) lär bli mycket svår för Netanyahu att hålla ihop. Varje kontrovers har potential att utlösa en regeringskris, ett faktum som naturligtvis ger småpartierna ett inflytande som vida överstiger deras storlek. Netanyahu har därför lämnat dörren öppen för en bredare koalition genom att inte tillsätta någon utrikesministrar eller någon kommunikationsminister, ministerposter som han så småningom hoppas kunna ge till en eller två av partierna som nu sitter i oppositionen. Trots att Israel står inför mycket stora utmaningar både inrikes och utrikes upplevs dock inte läget för stunden som akut, vilket delvis förklarar oppositionspartiernas kalla hand till Netanyahus inviter. Detta kan komma att förändras på mycket kort varsel om det hettar till på någon front. Tills dess måste den ministerrika regeringen bevisa sin duglighet på egen hand. Cynikerna är övertygade om att nyval kommer att bli aktuellt igen inom kort, medan optimisterna påpekar att den snarlika högerregeringen som bildades efter valet 2009 präglades av stabilitet och klarade sig nästan till slutet av sin mandatperiod.

Paul Widen

Jerusalem