Som fan läser Bibeln

“Om någon kommer för att döda dig, vakna tidigt och döda honom först” – BT Berachot 58a (foto: IDF)

Vi minns alla hur Sveriges utrikesminister Margot Wallström anklagade Israel för utomrättsliga avrättningar under den våg av palestinska terroristattacker som utbröt under hösten 2015. Wallström hade inga invändningar när andra länder, inklusive Sverige, stoppade dödligt våld med dödligt våld, men när det kom till Israel tyckte hon alltså att det var olagligt. Uttalandet cementerade den svenska utrikesministerns status som persona non grata i Israel och var en starkt bidragande orsak till att Israel idag betraktar Sverige som det mest israelfientliga landet i Europa.

Mellanösternexperten Per Jönsson har nu valt att gå till Margot Wallströms försvar. I en understreckare i Svenska Dagbladet med den inte helt subtila rubriken I Israel är riktade mord ett lagenligt verktyg hävdar han att det står “utom allt tvivel att Wallström på just denna punkt har fog för sina farhågor”. Jönsson har nämligen läst en bok av den israeliske journalisten Ronen Bergman kallad Rise and kill first – the secret history of Israel’s targeted assassinations. Som framgår av titeln handlar boken om staten Israels tillämpning av preventivt dödligt våld mot landets fiender. Givetvis går språknyanserna förlorade när Jönsson översätter bokens mest centrala begrepp: det engelska ordet “assassination” blir helt enkelt “mord”. Därmed går även Bergmans hela filosofiska och moraliska resonemang kring bokens ämne förlorat, det resonemang som har bidragit till att boken har lovordats av bland andra Ehud Barak, Israels före detta premiärminister och försvarsminister, och Tamir Pardo, före detta chef för Israels beryktade spionorganisation Mossad, två personer som dessutom själva figurerar i boken. Jönsson, som vid ett tillfälle beskriver boken som “den hittills mest helgjutna bilden av Israels nationella mordmaskin”, har alltså bevisligen inte alls fattat vad det är han har läst. Han är för upptagen av att förfasa sig över det boken beskriver för att ägna en enda tanke åt det som gjorde det beskriva nödvändigt – de hysteriska folkmordsambitionerna och den oförblommerade blodtörsten som har präglat, och alltjämt präglar, Israels fiender. För israeler som läser boken (liksom för människor från andra länder med sans och vett) är denna fundamentala insikt å andra sidan ständigt närvarande, vilket förklarar varför boken uppskattas och knappt betraktas som kontroversiell i Israel.

I detta avseende påminner alltså Per Jönsson en hel del om Margot Wallström själv, som förfasade sig över Israels agerande under terrorvågen 2015-16 så till den grad att hon inte kunde uppfatta själva terrorvågen som framtvingade Israels agerande: 166 utförda knivöverfall, 89 försök till knivöverfall, 108 attacker med skjutvapen och 47 rammningsattacker med fordon. När ett land försvarar sig mot ett så spektakulärt våldsutbrott kommer en massa människor ofrånkomligen att dö. Sansade människor, människor som förstår sambandet mellan orsak och verkan, lägger skulden för situationen på terroristerna som utför dåden och det samhälle som uppmuntrar och försvarar attackerna. Människor utan sans – exempelvis Wallström och Jönsson – ignorerar orsaken och förfasar sig över att israeler inte bara låter sig dödas utan, ve och fasa, faktiskt försvarar sig.

Nu är emellertid dessa grundläggande distiktioner inte relevanta i sammanhanget, eftersom Per Jönsson har missat en ännu mer grundläggande distinktion. Boken som han tar som intäkt för att försvara Margot Wallström handlar nämligen om Israels strategiska tillämpning av preventivt dödligt våld, dvs. “dödandet av en specifik individ för att uppnå ett specifikt mål – att rädda livet på människor som individen har för avsikt att döda, att avvärja en farlig handling som individen står i begrepp att utföra, och ibland att ta bort en ledare för att förändra historiens gång”, som Ronen Bergman själv sammanfattar det, operationer som individuellt måste godkännas av Israels premiärminister innan de utförs. Margot Wallströms ökända anklagelse handlade dock om Israels taktiska våldtillämpning för att stoppa pågående terroristattacker, dvs. rättigheten given till israeliska poliser, soldater och beväpnade civila att använda så mycket våld som det krävs, men inte mer, för att neutralisera terrorister i stridens hetta. Det är, som ni förstår, två fundamentalt olika saker.

Ronen Bergmans bok bevisar alltså inte att Margot Wallström hade rätt när hon anklagade Israel för utomrättsliga avrättningar under terrorvågen 2015-16, eftersom inte en enda del av boken befattar sig med detta. Huvudtesen i Per Jönssons understreckare är således helt tagen ur luften, eftersom han läser Bergmans bok som fan läser Bibeln. Det är fascinerande att Jönsson inte insåg detta innan han knåpade ihop sitt påvra alster och skickade det till Svenska Dagbladet, och minst lika fascinerande, men föga förvånande, att ingen av Svenska Dagbladets redaktörer reagerade innan de godkände Jönssons svamlerier för publicering. Tidningen har trots allt en dokumenterat mycket låg standard när det gäller artiklar och reportage som utmålar Israel till en samvetslös mördarstat.

Paul Widen

Jerusalem